Det har gått bra fram tills nu. Min testperiod av medicin för IBSen slutade fungera och det blev helt stopp i magen förra helgen så jag började dricka och äta medvetet fel för att få igång magen och det har bara fortsatt.. har dock lovat att sluta efter påsk och börja med träning och kost på riktigt igen. varför är det så svårt att sluta när man börjat?Min mage är uppblåst och det ser faktiskt ut som om jag är gravid i typ fjärde månaden. Läskigt. Igår var jag på Bodypump, en engångs grej på gymmet endast för påsken. Men herrej vad KUL det var och svettigt! Speedstepinslaget blev helt klart min favorit. Step är kul annars också men bodystep var ju jättekul. Synd att de inte kan fortsätta bara..Idag blev det ingen skivstång, jag sov istället. Och promenaden till sommarstugan blev inställd för att mina päron ville köra upp massor av blommor istället. Funderar på om jag ska kuta ut själv men är inte alls på humör och dessutom måste jag duscha, laga lunch, laga mat till ikväll som ska med till faster som håller påskmiddag och inte vågar sig på vegomat :) Blir lasagne, mums! Lite lyxlasagne kommer det bli, med kesellasås istället för bechamel och lite mager fetaost på toppen. Men nu sitter jag och tittar på Martha Stewarts show, de lagade en kanadensisk tröstmatsrätt nyss - pommes eller ungsbakade klyftor, mozzarellaost med svampsås som smälter osten över potatisen - Så gott det såg ut!!Dessutom har jag hårångest. Vet inte vad jag ska göra med min ickefrisyr längre. Suck..

Insåg i all hast att jag glömde ta upp hur man vet att man har IBS. Med tanke på att det inte är en sjukdom och att det är så individuellt mellan olika personer och att läkarna inte vet vad det beror på, så finns det självklart inte heller något enkelt sätt att fastställa diagnosen på heller. Det räcker inte med ett enkelt blodprov eller så utan det handlar om att, som i mitt fall, beställa tid till husläkaren ex, berätta problemen, låta honom klämma på magen, svara på lite frågor om läkaren är insatt och vet vad IBS är, många har haft problem med att inte bli trodda eller ha fått sina problem tagna på allvar. Därefter tas det oftast prover, blodvärde och allergi bland annat och oftast ska man lämna avföringsprov för att utesluta andra sjukdomar som chrons och liknande. Visar inte proverna på något utan att allt ser perfekt ut så utgår man oftast från att det är IBS det rör sig om. Vissa skickas till gastroskopi eller endoskopi vilket jag slapp som tur är men istället blev jag remitterad till en dietist, mestadels för att min husläkare vet min historia om B12brist och för att jag är som han sa "nästan vegan" men jag själv kallar mig vegetarian.Dit har jag dock inte hunnit ännu. Det är långa köer till vårdcentralens dietister.

Efter en dryg veckas bakslag med ryggont, magbesväg och annat smått och gott är jag tillbaka. Dock fortfarande med major IBS-besvär.Några undrar vad IBS är och hur man vet om man har det. Jag ska försöka förklara så gott jag kan.IBS står för irritable bowel syndrome eller colon irritable som det också kallas. På svenska säger man oftast IBS eller funktionella tarmbesvär eller som det lite felaktigt kan kallas - ballongmage, som egentligen bara kan vara en del av besvären. Som det framgår är det en funktionell defekt i tarmarna, inte en sjukdom alltså. Man vet inte vad det beror på och hur det uppstår, det har visat sig kunna uppstå av olika saker - överkänslighet, infektionssjukdomar, avsaknad av bakterier eller en mängd andra saker. Då det är en funktionell störning finns det inget botemedel heller, det finns medel som kan underlätta symtomen men det säkraste kortet är att lära sig leva med problemet och lära sig hur sin egen mage fungerar.Symtomen kan också vara olika från person till person. Men det brukar sägas att man kan dela in IBS i fyra fack - förstoppning/hård i magen, diarre, kramper och ballongmage. Vissa är i ett fack, andra i två eller alla. Det gör ont, det svullnar upp och det fungerar inte som hos alla andra. Det kan göra att man inte kan göra vad man vill av rädsla av att inte kunna komma till en toalett när det väl behövs, smärtorna kan hindra det mesta och ballongmagen kan lätt göra att man inte vill visa sig bland folk. Det stör hela livet kort sagt.För mer information: sjukvardsupplysningen.se och sök på IBS

Jag vill tacka för kommentaren jag fick på inlägget "svar". Precis som du skrev är inlägget du länkade till väldigt bra skrivet och mycket efterklokt. Och det är just efterklokt som är nyckelordet. Det är lätt att titta tillbaka på sitt liv och ha åsikter, det är svårare att titta på sitt liv just som det är nu och säga att allt kommer att blir bra om x-antal år. Och sedan vill jag påpeka att jag inte eftersträvar något modell-ideal eller anorexia-stadium. Jag vill må bättre inombords, jag har kämpat mot diverse depressioner som yngre, vilka jag klarat mig ur och idag mår jag väldigt mycket bättre. Men, jag är inte nöjd över min kropp eller kanske snarare mina konsumtionsvanor. Varför? Därför att ett osunt leverne kommer att straffa sig i längden. Man behöver inte dricka cola varje dag, äta godis och fet mat. JAG behöver inte göra det i alla fall. Men det är en vanesak som måste ändras och det är det som tar tid. Jag är intresserad av hälsa och ser en framtid inom friskvårdsområdet och man ska ju leva som man lär för att vara trovärdig. Sen vill jag inte heller påstå, som så många andra, att jag vill minska midjemåttet "enbart" för min egen skull. Nej, ärligt talat gör jag det för andras skull också, eftersom det oftast är första intrycket som avgör om man har en chans eller inte. En chans att få jobb, en chans att få kontakt, en chans att över huvud taget leva att se sina barn växa upp, bli vuxna och få barn osv. Det är viktigt för mig. Jag har aldrig varit trådsmal och kommer heller aldrig att "kunna" bli det, men när jag lär mig att behärska min IBS kommer jag slippa min ballongmage som är så kännetecknat av denna störning. Då, är jag säkert nöjd. Men för att behärska IBS måste man veta vad man tål och nte tål, man måste lära sig så oerhört mycket om sin egen mage och kropp att det tar tid, det går inte över en natt och det är något man måste leva hela livet med. Jag kom kanske av mig lite där.. men tanken med inlägget var bara att klargöra att bara för att jag inte är grovt överviktig och inte har stora mål att gå emot, betyder inte det att jag inte behöver kämpa för att uppnå det jag vill. Det JAG vill. Att jag dessutom är kort är en annan orsak till att minska måtten lite. Det är svårt att hitta kläder som passar på båda hållen utan att behöver sy om här och där. Ni vet, 3/4 byxor, klänningar som ska sluta innan fotknölarna och likaså kjolar, shorts osv är näst intill omöjliga för mig att bära. Om jag köper ett par minishorts, ni vet sådär extra korta så blir de som vanliga short på mig, men ser underligt ut. Om jag köper vanliga shorts slutar de ofta nedanför knäna och ser förjävligt ut. Så det så. Och barnstorlekar, som borde passa, kan jag oftast inte knäppa. Ett undantag är ett par snygga stretchjeans jag köpte på barnavdelningen för någon månad sedan som passar utmärkt. Men det är allt. ALLT.

Ja, har inte alls haft förmåga att skriva på sistone. Min mage har satt käppar i hjulet för mig. Mått illa och haft kramer om vartannat. Var hos doktorn i måndags och han fastställde ganska snabbt att det med största sannolikhet rör sig om IBS vilket jag trott en tid nu men ändå inte.. men han tog lite (hur många som helst) prover på mig och nu väntar jag på svar för att utesluta alla möjliga andra sjukdomar och allergier. Och det är jobbigtNu krampar magen och jag ska krypa ner med vetekudden under täcket och bara önska att det går över till imorgonbitti när jag ska yoga.

Idag känns allt ganska jobbigt, eller ja, de senaste dagarna har varit jobbiga. Fick häromdagen reda på att min faster har bröstcanser och det ser rätt illa ut tydligen. Bröstet måste troligen opereras bort illa kvickt ihop med den vanliga behandligen. Till det hör att min kusin, min fasters enda dotter (som för övrigt är utan far då han misshandlade dem mestadels psykiskt) är djupt deprimerad men dock på uppväg.. är väldigt orolig över dem båda och det speglar hela min tillvaro.Och min mage (som just i sammanhanget inte känns som så stort problem..) fortsätter bråka med mig även utan kolsyrade drycker och nu vet jag inte alls var problemet är.Men var på spinning idag, höll nästan på att dö *;) Var inne i ett härligt flow när det plötsligt var slut.. Äh, det är osammanhängande babbel och jag orkar inte med detta nu.

Jag vet inte vad som flög i mig ?! Iofs, är det tänkt att jag ska "exprimentera" med kolsyrad dryck för att verkligen kunna sätta fingret på att det är just det, om inte mer, som får magen att reagera, men inte ännu!Ändå stoppade jag i mig en halv liter cola idag och nu har jag huvudvärk. Böh. Känner mig måttligt dålig, var inte ens sugen, inte gott alls, det var bara ren reflex pga dåligt humör. Borde jobba mer med det inre än jag gör. Mer "bra, tack hjälp" och mer känslor. Men det är jobbigt, och.. känsligt. Om någon timme har jag två pass bokade, step och skivstång, innan dess ska jag äta och köra ett pass yoga-stretch - fast det är nästan bättre att göra det ikväll..Vi får se.Har anmält intresse att vara värd på gymmet, imorgon är det möte sen får vi se :)

Ibland. Var så innerligt sugen på choklad och cola idag, men jag var trött och väldigt omotiverad att gå ut i en och en halv meter snö på sina ställen och pulsa ända bort till affären. Så jag stannade hemma, bryggde te, somnade med tre katter på mig och tittade på Våra bästa år, sjunde himmlen och that 70's show. Frukost: Fruktsallad av kiwi, melon och nötter. Halv grapefruktLunch: Quornfärsröra med svamp, lök och morötter med ris, avokado coh sallad.Middag: Linser med indisk blomkål.